Bloggdrottningen
bloggar igen efter ett litet juluppehåll. Håller på att skriva en uppsats om min fina känsla om vad jag känner från typ the bottom of my <3. Vet inte om jag är patetisk eller om det är så här det ska vara om man tycker om någon. Är ovan vid denna känsla, den känns främmande, skrämmande, mysig, brutalt härlig, ljuvlig, trygg, sann, m.m
Ni som tror ni vet vad jag pratar om fattar kanske. Ni kanske är mer van än mig vid denna stora känsla. Känns som om de förra jag dejtat, haft ihop det med, varit intresserad av, bott ihop med osv inte betydde någongting. Det här är äkta.
Jag känner det. Molnen är rosa, tjugofem minusgrader känns som ingenting, livet är underbart. Jag har mens och känner så här, det är ju sjukt. Jag brukar bli värsta psykfallet den tiden på månaden, men inget kan stoppa mig nu jag bara rosa-molnar fram!
Han är den mest underbara, romantiska, finaste, bäste, snyggaste, sexigaste, mognaste, snällaste, mest förstående, mest tillitsfulle mannen jag någonsin träffat. Kan inte finnas någon bättre- och om detta skiter sig, då skiter jag i alla andra världens karlar. Kan nog inte få det bättre med någon.
Tror jag. Vill inte ha någon annan. Bara Han. Han med stort H!
Ni som tror ni vet vad jag pratar om fattar kanske. Ni kanske är mer van än mig vid denna stora känsla. Känns som om de förra jag dejtat, haft ihop det med, varit intresserad av, bott ihop med osv inte betydde någongting. Det här är äkta.
Jag känner det. Molnen är rosa, tjugofem minusgrader känns som ingenting, livet är underbart. Jag har mens och känner så här, det är ju sjukt. Jag brukar bli värsta psykfallet den tiden på månaden, men inget kan stoppa mig nu jag bara rosa-molnar fram!
Han är den mest underbara, romantiska, finaste, bäste, snyggaste, sexigaste, mognaste, snällaste, mest förstående, mest tillitsfulle mannen jag någonsin träffat. Kan inte finnas någon bättre- och om detta skiter sig, då skiter jag i alla andra världens karlar. Kan nog inte få det bättre med någon.
Tror jag. Vill inte ha någon annan. Bara Han. Han med stort H!
Lilla jag är glad
Alla bloggar läser man God Jul och dyl, jag blev mest glad nu över ett litet sms som var stort i min lilla värld. Oj vad han gör mig lycklig. Kan man verkligen få känna sig så här? Jag vet att jag ska ju inte ropa hej än, men känner mig stark och vet att han är inte en oärlig person. Han är rädd, vi kan prata om allt, till o med om kommunikation om varför vi kommunicerar si och så. Att vi kan prata om allt känns så himla bra. Detta är exakt vad jag behöver.
Sovit där nu två nätter och han fick sin exklusiva julklapp..:) Han är rädd, rädd för sina känslor, rädd för framtiden. Jag vill rädda han från rädslan. Mig behöver man inte vara rädd för. Jag är en genuint snäll person som inte vill folk illa. Jag vill vara med denna man, och det är inget svammel. Har sagt alldeles för mycket till han redan men han tycker det är bra att vi kan förklara hur vi känner, och det känns så skönt att han inte blir rädd på det rädda sättet och drar sig undan. Att jag skulle vara för mycket. Han sa att jag var perfekt. Att nåt fel måste jag ju ha? Drog upp mina svagheter, fel och brister. Men det var ju rätt normala saker. Och sånt e ju till för att bättras. Har ju köpt 3 st självkänsla-böcker nu så.. Det blir nog folk av mig snart oxå..=)
We´re caught in a trap, we cant walk out, because I love you too much baby. Why can´t you see? What you doing to me? When you don´t belive a word I say?!
Känns som vår låt.
Sovit där nu två nätter och han fick sin exklusiva julklapp..:) Han är rädd, rädd för sina känslor, rädd för framtiden. Jag vill rädda han från rädslan. Mig behöver man inte vara rädd för. Jag är en genuint snäll person som inte vill folk illa. Jag vill vara med denna man, och det är inget svammel. Har sagt alldeles för mycket till han redan men han tycker det är bra att vi kan förklara hur vi känner, och det känns så skönt att han inte blir rädd på det rädda sättet och drar sig undan. Att jag skulle vara för mycket. Han sa att jag var perfekt. Att nåt fel måste jag ju ha? Drog upp mina svagheter, fel och brister. Men det var ju rätt normala saker. Och sånt e ju till för att bättras. Har ju köpt 3 st självkänsla-böcker nu så.. Det blir nog folk av mig snart oxå..=)
We´re caught in a trap, we cant walk out, because I love you too much baby. Why can´t you see? What you doing to me? When you don´t belive a word I say?!
Känns som vår låt.
3 dagar senare
usch...jag är inte den väntande typen. Hatar att vänta. Ska ta allt från begynnelsen då...
Han kom hit, uppklädd i kavaj och vit skjorta. Han var gudomligt vacker. Kändes från första sekunden som om jag var en slags eskortflicka som skulle vara sällskap åt en äldre man, om man tittade på åldersskllnaden fysiskt. Men efter några minuter kändes det som om detta var världens naturligaste grej. Jag känner mig så trygg i hans sällskap. Det är sjukt hur bra vi kommer överens. Vi pratade och pratade hela kvällen, drack vin och han tyckte om min gryta. Han sa dom rätta orden, precis som jag ville höra. Han sa dom på ett sånt sätt så jag nästan kan tro på vad han sa. Han sa bl a att jag kunde vara en tjej han skulle kunna bli kär i. Allt denna kväll var perfekt! Jag ville inte att den skulle ta slut.
Men det slutade med att vi gick och la oss och jag somnade nog i hans famn. Han är så underbar.
Sedan vaknade vi, han skulle hem, fundera på livet och göra ett bra avslut på sitt förflutna (hoppas iaf jag) men sen får vi ju då helt enkelt se vad som händer, om vi kommer ses igen. Om han kommer höra av sig. Han ville ha egentid....Egentid...usch....Han blev rädd för allt han började känna. Han blev rädd för sig själv, för att han känner så fort. Samma med mig. Men allt kändes verkligen perfekt. Som i en film. Jag har alltid velat vara med i denna film som utspelade sig i torsdags. Men det ska alltid finnas komplikationer i mina "filmer". Det ska alltid vara ett ex, fru, barn eller nå annat som står ivägen. Usch. Varför kan jag aldrig ha den turen att få vara huvudrollspersonen i filmen på en gång? Att vi bara skulle go with the flow utan problematisk bakgrund och dyl. Vill ha dig. Tänker på dig heeela tiden. Gjorde misstaget att sms:a i lördas. Fan fan fan. Ville ju bara berätta för dig hur mkt du redan betyder.
I´m yours-let it happen!
Han kom hit, uppklädd i kavaj och vit skjorta. Han var gudomligt vacker. Kändes från första sekunden som om jag var en slags eskortflicka som skulle vara sällskap åt en äldre man, om man tittade på åldersskllnaden fysiskt. Men efter några minuter kändes det som om detta var världens naturligaste grej. Jag känner mig så trygg i hans sällskap. Det är sjukt hur bra vi kommer överens. Vi pratade och pratade hela kvällen, drack vin och han tyckte om min gryta. Han sa dom rätta orden, precis som jag ville höra. Han sa dom på ett sånt sätt så jag nästan kan tro på vad han sa. Han sa bl a att jag kunde vara en tjej han skulle kunna bli kär i. Allt denna kväll var perfekt! Jag ville inte att den skulle ta slut.
Men det slutade med att vi gick och la oss och jag somnade nog i hans famn. Han är så underbar.
Sedan vaknade vi, han skulle hem, fundera på livet och göra ett bra avslut på sitt förflutna (hoppas iaf jag) men sen får vi ju då helt enkelt se vad som händer, om vi kommer ses igen. Om han kommer höra av sig. Han ville ha egentid....Egentid...usch....Han blev rädd för allt han började känna. Han blev rädd för sig själv, för att han känner så fort. Samma med mig. Men allt kändes verkligen perfekt. Som i en film. Jag har alltid velat vara med i denna film som utspelade sig i torsdags. Men det ska alltid finnas komplikationer i mina "filmer". Det ska alltid vara ett ex, fru, barn eller nå annat som står ivägen. Usch. Varför kan jag aldrig ha den turen att få vara huvudrollspersonen i filmen på en gång? Att vi bara skulle go with the flow utan problematisk bakgrund och dyl. Vill ha dig. Tänker på dig heeela tiden. Gjorde misstaget att sms:a i lördas. Fan fan fan. Ville ju bara berätta för dig hur mkt du redan betyder.
I´m yours-let it happen!
Imorgon...
Smäller det! Ska dejta världens mest underbara och intressanta man. Han är en äldre karl som jag fattat tycke för ganska fort. Han kan KOMMUNICERA. Det tycker jag är ovanligt i en mansvärld. Vi kvinnor som jobbar i kvinnodominerande yrken kanske inte heller är de bästa kommunikativa personerna i vissa fall, att det kan bli mer hönsgård och skitsnack än vad man egentligen behöver. Men jag har lärt mig och mognat i den här frågan om kommunikation. Rak och ärlig kommunikation är bäst.
Sen att han är ex antal år äldre än mig skiter jag faktiskt i. Ska det ha med åldern att göra när allt egentligen handlar om huruvida man passar ihop så som te x att man kan prata, man kan skratta, ha kul, tycka ungefär samma saker. Intellektuellt kankse på samma nivå. Jag har ju aldrig varit den typen som känt mig inne i någons "gäng". Har alltid varit en outsider på något konstigt sätt, även fast jag är bra på att anpassa mig från sitation till sitation. Men egentligen är jag bara JAG. Men man märker ju rätt fort hur man kan bete sig i olika kretsar. Men jag vet ju inte vad jag känner och inte heller vad han känner. Det tåls att ta reda på pga jag finner ett stort intresse för denna man som kom in i mitt liv när jag mådde som sämst. Han var på något sätt min räddande beskyddare. Han lyssnade, återspeglade & reflekterade. Han har åsikter. Jag har åsikter. Vi gillar att ha sex. Verkar det som iaf. Jag längtar till morgondagen! Hur nu jag ska kunna fixa allt. Känns som om jag måste vara vuxen, mogen och sofistikerad med vin och gryta som måste smaka perfekt. Magen är vägen till mannens hjärta har jag hört. Om han inte gillar min mat-kommer han ändå gilla mig?
Wish me good luck=)
Sen att han är ex antal år äldre än mig skiter jag faktiskt i. Ska det ha med åldern att göra när allt egentligen handlar om huruvida man passar ihop så som te x att man kan prata, man kan skratta, ha kul, tycka ungefär samma saker. Intellektuellt kankse på samma nivå. Jag har ju aldrig varit den typen som känt mig inne i någons "gäng". Har alltid varit en outsider på något konstigt sätt, även fast jag är bra på att anpassa mig från sitation till sitation. Men egentligen är jag bara JAG. Men man märker ju rätt fort hur man kan bete sig i olika kretsar. Men jag vet ju inte vad jag känner och inte heller vad han känner. Det tåls att ta reda på pga jag finner ett stort intresse för denna man som kom in i mitt liv när jag mådde som sämst. Han var på något sätt min räddande beskyddare. Han lyssnade, återspeglade & reflekterade. Han har åsikter. Jag har åsikter. Vi gillar att ha sex. Verkar det som iaf. Jag längtar till morgondagen! Hur nu jag ska kunna fixa allt. Känns som om jag måste vara vuxen, mogen och sofistikerad med vin och gryta som måste smaka perfekt. Magen är vägen till mannens hjärta har jag hört. Om han inte gillar min mat-kommer han ändå gilla mig?
Wish me good luck=)
Återuppta blogglivet
Tänkte då återuppta detta med att skriva blogg.
Kände en parfym från mina tidiga fjortisår för någon dag sedan. En killparfym som alla coola killar hade, man blev kär i dom pga denna parfym. Sedan i samma veva såg jag min tonårsvän J, sliten och härjad med sin alkoholiserade karl som är mer än dubbelt så gammal som vi. Då efter att mått piss i några dagar kände jag att jag var värd mer än detta svarta hålet jag känt mig i den senaste tiden. Jag lever inte i sån misär som hon, J, som trodde att hon var mer värd än mig. Hon var en sån där avundsjuk person som jag förstått i efterhand var väldigt avundsjuk på mig. Men det förstod man ju inte då. Trodde eftersom det var hon som var "inne" att hennes lag är min lag, så allt dåligt hon sa om mig, trodde jag ju blint på. Kom även och tänka på min mellanstadievän P, hon betedde sig likadant som J fast i en mer omogen fas i livet men saken gick ut på samma sak. Att triumfera och tro att dom må vara bättre än mig och andra. Träffat killar som jag trodde ville ha dessa flickor när vi var små, pga dom intalat mig att jag var inget att ha. Jag var på något sätt inte värd dom. Jag var ju bara en patetisk bybo från landet som ingen såg. Men 10 år efter våran tid som teens har alla dom killarna berättat för mig att varför dom var så pass "elaka" mot mig var ju såklart för att dom var avundsjuk på min dåvarande pojkvän M. Dom kunde inte förstå hur jag kunde vilja vara med han. Förstår inte det själv egentligen men man var ju 14 och visste inte mycket om livet. Men iaf min kompis J, kommer dom inte ens ihåg.
Fick till o med en ursäkt 15 år senare av en kille som hällt vatten över mig. Han erkände och sa att han ville så ha mig på den tiden och visste ju såklart inte hur man visade det när han var 18 år.
Känns skönt att ha kommit till insikt om saker och ting. På nåt sätt vet jag att jag duger. Jag är inte värdelös. Jag har mina fel och brister men nu ska jag jobba bort dom. På mitt sätt. Ingen ska kunna säga till mig hur jag ska göra. Jag vet själv vad som krävs. Känner mig starkare än nånsin just nu.
Positivt tänkande.
Ska tänka och säga positiva saker till mig själv varje dag. inte negativa svarta hålet igen. Orkar inte med det.
Sedan känner jag.
Hoppas inte jag skrämt iväg honom. Brukar vara duktig på det. Men nu ska jag chilla och avvakta. Som han sa en gång, om man släpper någon fri, och den kommer tillbaka, var det rätt från början, om inte var det aldrig menat från början.
Skriva kanske hjälper mig. Ska prova detta iaf.
Hoppas jag. Brukar ha en tendens till att glömma att jag har en blogg.
xoxo /E
Kände en parfym från mina tidiga fjortisår för någon dag sedan. En killparfym som alla coola killar hade, man blev kär i dom pga denna parfym. Sedan i samma veva såg jag min tonårsvän J, sliten och härjad med sin alkoholiserade karl som är mer än dubbelt så gammal som vi. Då efter att mått piss i några dagar kände jag att jag var värd mer än detta svarta hålet jag känt mig i den senaste tiden. Jag lever inte i sån misär som hon, J, som trodde att hon var mer värd än mig. Hon var en sån där avundsjuk person som jag förstått i efterhand var väldigt avundsjuk på mig. Men det förstod man ju inte då. Trodde eftersom det var hon som var "inne" att hennes lag är min lag, så allt dåligt hon sa om mig, trodde jag ju blint på. Kom även och tänka på min mellanstadievän P, hon betedde sig likadant som J fast i en mer omogen fas i livet men saken gick ut på samma sak. Att triumfera och tro att dom må vara bättre än mig och andra. Träffat killar som jag trodde ville ha dessa flickor när vi var små, pga dom intalat mig att jag var inget att ha. Jag var på något sätt inte värd dom. Jag var ju bara en patetisk bybo från landet som ingen såg. Men 10 år efter våran tid som teens har alla dom killarna berättat för mig att varför dom var så pass "elaka" mot mig var ju såklart för att dom var avundsjuk på min dåvarande pojkvän M. Dom kunde inte förstå hur jag kunde vilja vara med han. Förstår inte det själv egentligen men man var ju 14 och visste inte mycket om livet. Men iaf min kompis J, kommer dom inte ens ihåg.
Fick till o med en ursäkt 15 år senare av en kille som hällt vatten över mig. Han erkände och sa att han ville så ha mig på den tiden och visste ju såklart inte hur man visade det när han var 18 år.
Känns skönt att ha kommit till insikt om saker och ting. På nåt sätt vet jag att jag duger. Jag är inte värdelös. Jag har mina fel och brister men nu ska jag jobba bort dom. På mitt sätt. Ingen ska kunna säga till mig hur jag ska göra. Jag vet själv vad som krävs. Känner mig starkare än nånsin just nu.
Positivt tänkande.
Ska tänka och säga positiva saker till mig själv varje dag. inte negativa svarta hålet igen. Orkar inte med det.
Sedan känner jag.
Hoppas inte jag skrämt iväg honom. Brukar vara duktig på det. Men nu ska jag chilla och avvakta. Som han sa en gång, om man släpper någon fri, och den kommer tillbaka, var det rätt från början, om inte var det aldrig menat från början.
Skriva kanske hjälper mig. Ska prova detta iaf.
Hoppas jag. Brukar ha en tendens till att glömma att jag har en blogg.
xoxo /E
