Imorgon...
Smäller det! Ska dejta världens mest underbara och intressanta man. Han är en äldre karl som jag fattat tycke för ganska fort. Han kan KOMMUNICERA. Det tycker jag är ovanligt i en mansvärld. Vi kvinnor som jobbar i kvinnodominerande yrken kanske inte heller är de bästa kommunikativa personerna i vissa fall, att det kan bli mer hönsgård och skitsnack än vad man egentligen behöver. Men jag har lärt mig och mognat i den här frågan om kommunikation. Rak och ärlig kommunikation är bäst.
Sen att han är ex antal år äldre än mig skiter jag faktiskt i. Ska det ha med åldern att göra när allt egentligen handlar om huruvida man passar ihop så som te x att man kan prata, man kan skratta, ha kul, tycka ungefär samma saker. Intellektuellt kankse på samma nivå. Jag har ju aldrig varit den typen som känt mig inne i någons "gäng". Har alltid varit en outsider på något konstigt sätt, även fast jag är bra på att anpassa mig från sitation till sitation. Men egentligen är jag bara JAG. Men man märker ju rätt fort hur man kan bete sig i olika kretsar. Men jag vet ju inte vad jag känner och inte heller vad han känner. Det tåls att ta reda på pga jag finner ett stort intresse för denna man som kom in i mitt liv när jag mådde som sämst. Han var på något sätt min räddande beskyddare. Han lyssnade, återspeglade & reflekterade. Han har åsikter. Jag har åsikter. Vi gillar att ha sex. Verkar det som iaf. Jag längtar till morgondagen! Hur nu jag ska kunna fixa allt. Känns som om jag måste vara vuxen, mogen och sofistikerad med vin och gryta som måste smaka perfekt. Magen är vägen till mannens hjärta har jag hört. Om han inte gillar min mat-kommer han ändå gilla mig?
Wish me good luck=)
Sen att han är ex antal år äldre än mig skiter jag faktiskt i. Ska det ha med åldern att göra när allt egentligen handlar om huruvida man passar ihop så som te x att man kan prata, man kan skratta, ha kul, tycka ungefär samma saker. Intellektuellt kankse på samma nivå. Jag har ju aldrig varit den typen som känt mig inne i någons "gäng". Har alltid varit en outsider på något konstigt sätt, även fast jag är bra på att anpassa mig från sitation till sitation. Men egentligen är jag bara JAG. Men man märker ju rätt fort hur man kan bete sig i olika kretsar. Men jag vet ju inte vad jag känner och inte heller vad han känner. Det tåls att ta reda på pga jag finner ett stort intresse för denna man som kom in i mitt liv när jag mådde som sämst. Han var på något sätt min räddande beskyddare. Han lyssnade, återspeglade & reflekterade. Han har åsikter. Jag har åsikter. Vi gillar att ha sex. Verkar det som iaf. Jag längtar till morgondagen! Hur nu jag ska kunna fixa allt. Känns som om jag måste vara vuxen, mogen och sofistikerad med vin och gryta som måste smaka perfekt. Magen är vägen till mannens hjärta har jag hört. Om han inte gillar min mat-kommer han ändå gilla mig?
Wish me good luck=)
Kommentarer
Trackback
