Jämna kurvor
när det gäller munkpepparn. Kan ha å göra med sockersugsbitarna jag även äter för att hålla blodsockret jämnt och kolestorolet lågt. Det skulle dämpa sötsug alltså. Kan vara därför jag är så jämn. Jag känner mig nästintill normal och det är bara några dagar till mens.
Har ju fastnat i Big Brother, och är "förälskad" i Gurkan. Tror nog vi skulle kunna komma rätt bra överens. Nästintill perfect match:P . Katerina gör huset. Även hur störd hon må vara i allas ögon är ju hon den som är sig själv. Och det enda hon söker är bekräftelse. Det vill vi väl alla ha? Tror jag och hon skulle bete oss ungefär på samma sätt där inne i huset. (Om jag inte upptäckt munken vill säga) Kanske nu att jag skulle försöka hålla igen lite men nja ja vet inte.
Har tryckt i mig bulla, kaka, tårta och diverse saker hela dagen idag. Tror det är pga mensen för har inte vart sugen direkt på nånting på länge. Men vägde mig nyss med kläder på. Väger mindre än nånsin. Så knytblusen på på lördag på Western Farm. Eller bondgården som vi kallar den i folkmun.
Men på lördag när det är dags så har jag väl gått upp 10 kg så det är bara ta nå annat. Har min sofistikerade flygvärdinneklänning som måste sys upp. Känner mig för proper i den. Korta av den lite så jag blir den jag är. Kände mig totalt obekväm ini han när ja hade han men om han sys upp kommer jag vara GRANDIÖS i han!
Livet utifrån en vision.
Superlim löser mitt liv.
Har haft en dag som jag egentligen inte gjort ett skit av. Har fotat nå foton och lagt ut på facebook på min knytblus. Den är alltså. Jag har längtat efter denna vision i 10 år. Nu är jag på mållinjen. Kanske livet ändå blir som man tänker, om man tänker att det ska bli så?
Då ska jag börja tänka mig en snygg man. Inte nödvändigtsvis snygg utsida är så där hyperviktigt. Huvudsaken han har DET. Som är i 37-43 års åldern. En gentleman, men ändå inte FÖR mesig. Jag kommer osökt in på en jag redan känner. Men han är ju då inte såklart i närheten. Det är ju Mr Big. Jag tänker jätteofta på honom. Undra om han nånsin ägnar mig en tanke? Tänker väl mest på honom som så att han vore den perfekta för mig. Han skulle nog visa mig uppskattning och vi är nog på samma nivå. På nåt sätt. Jag vet inte. Det är bara nåt jag får för mig.
Solen är uppe om dagarna. Det gör mig piggare tror jag. Solen är bra. Älskar att få ta på mig mina solglasögon och gömma mig bakom dom. Där kan jag vara mig själv.
Har ju börjat se Solsidan. Min skräck är att hamna i Annas (Mia Skäringers) sitaution. Massa snobbar till "vänner". Ingen äkthet alls där. Hatar sånt. Odd Molly-koftor som lagar egen barnmat med ekologiska produkter. Nä. Den dagen jag skaffar barn, ska jag vara med mina likasinnade vänner. Fast frågan är ju om jag nånsin kommer skaffa barn? Jag vill ju vara galen hela livet. Jag vill kunna göra vad jag vill utan att tänka.
Btw så träffade jag han, mannen, militären, psykologen i fredas. Och vet ni vad?! Jag kände inget, INGET alls för honom. Så det kändes skönt att känna. Dessutom ringde han på natten två gånger. Tror ni jag svarade? Nä. Ikket. Njet. No. Jag är bäst. Jag är the queen.
Allers är nya Veckorevyn
Men Allers känns ju inte direkt photoshoppad eller tillgjord. Imorn med munken (om han existerar) skall jag börja mitt nya normala liv. Kankse munken som är allas kvinnors väg till en början av inre frid och lycka? Om detta funkar ska jag tipsa Katrin Zytomierska om denna munk. Hon verkar ju åxå lida av detta fenomen så.
En munk i käften och jag ser mig själv på Färjan i sommar med knytblus och ett glas rosè i ena handen och en cigg i den andra, och en hel hop med muskliga karlar omkring mig. (Haha) Just nu känns det som inte ens på kartan av tilltänkthet, men med munken...Vem vet vad munken gör mig till?
Konstaterande om tiden.
Alltså. Jag var nyss 26 år på en bild jag skådade på en blogg. Det var ju nyss. Det är 4(!!!) år sen. Sjukt. Hur ska det inte kännas nu då? Om 10 år är jag 40, kommer knappt hinna blinka så är man där. Tiden är snabbare än en karl jag hade sex med för 7 år sedan. Han kom innan han ens kom in. Kul. Så kommer tiden kännas från och med nu. Knullad av livet innan man ens hinner känna av själva ligget. Jaja.
I veckan har jag sneglat mer än en gång åt stadshuset, Luleås world trade center, tänkt att "man kanske måste hoppa", för om livet är så här, vad är det då? Ska det bara vara så här? Utslag i ansiktet och hjärtstick. Inre stress har jag googlat mig till. För en gångs skull var det inte HIV. Men ja tror att det kan vara stressrelaterat pga vissa orsaker jag inte tänker nämna här. Inte pga stress fysiskt. Mest psykiskt. Tror jag. Så jag har KBT:at bort känslan. Utslagen med. Dom är nästan borta.
Men på fullaste allvar trodde jag att jag skulle dö en gång i måndags. Det stack till så jävulskt i hjärtat. Tänkte bort det. Gick över. Sen ångrade jag mig, jag hade likagärna kunnat få ramla ihop där. På kommungolvet. Ambulansa till Sunderbyn och ligga där om jag nu mot förmodan skulle vakna upp. Stirra i taket. Semester. Psykisk semester. Ett larm att trycka på när jag vill ha något. Jag skulle larma efter LYCKA.
Skulle nog få en psykolog. En terapeut. En talare. Nån som talar med mig, om mig. Hittar fel. Hittar rätt. Skulle jag bli lyckligare då? Blir jag lyckligare om jag har en platt mage? Blir jag lyckligare om jag köper en ny tvbänk? Är det lycka? Vad är lycka? Jag vet ju vad det är allmänt, men vad är det för mig? Vad betyder något? Känslan av att vara någon? Genuin lycka, förklara hur jag hittar dit ni som är Einstein eller vem ni nu än är. Jag vill hitta vägen. Jag kan säkert gå vilse ett par gånger, men köper väl en GPS om det skiter sig totalt.
Allt verkar ju finnas på en Iphone. Finns det ingen lyckoapp...? Kanske en Iphone är nummer ett till lycka?
Har de senaste två veckorna grinat som en unge. Jag har legat och tyckt synd om mig själv. Har inte ätit som jag annars brukar ha gjort. Jag har tyckt att jag inte förtjänar nånting ini käften för jag kommer bara ångra mig. Kommer aldrig kunna go loca,loca-video-shakira om jag äter nånting som är gott. Men igår reste jag mig. Jag gjorde slag i saken. PÅ egen hand. Jag borrade upp mina gradinstångsfästen helt själv. Utan en karls inverkan. Jag målade rör vita. Jag tog tag i saker. Jag kan. Själv är bäste dräng. Har sagt det förr. Men när man känner sig på botten och tror att man inte klarar nåt själv känns det skönt att överbevisa sig själv.
