Kakburken gud glömde.
Han påstår att hans ex varit helt psyk. Inte ens i närheten av min psykperiod, då jag led av det ökända brevlådeklössyndromet. Men jag börjar tänka att det är HAN som lider av en mental störning i skallen. Hur kan man annars säga massa fina saker? Hur kan man annars ljuga en person rakt i ansiktet? Hur kan man annars visa upp sin "nya" flickvän för två barn som är i tonåren? Utan att passera gå så att säga. Jag har inga barn men är ju ett själv (ibland) så om min förälder gjort så så vet ja inte vad jag tyckt. Undra vad han sagt till sina barn, vart jag försvunnit? Man kan väl inte ha en enda trygg punkt här i livet om ens pappa beter sig på det sättet? 14 år var en jävligt känslig ålder när jag var där. Så om jag vore han skulle jag börja tänka. Det är ju inte en katt som kommer hem med en råtta direkt. Det är ändå en förebild som ska visa sig stark, mogen och vuxen. Jaja. Det är inte jag som är föräldern i detta fallet, och vette fan om han är sån bra fader egentligen när han gjort på detta viset?!
Att det är nåt han lider av har jag ju sagt hela tiden. Det är ingen nyhet.
