bloggen som guden glömde..
det verkar vara min blogg det. Har glömt bort den i princip. Livet är just nu som en kattlåda. Pissochskit. Idag iaf. Känns som om jag står å krafsar i skiten dygnet runt och ingen som rengör lådan. Men det är väl min PMS tid som är kommen. Annars har jag ytterligare saker att förtälja om män. Dom är nog inte normala. Jag är ju typ den ultimata-normala människan som finns. Fast jag är väl för normal för att vara normal som inte tycker nåt förvånar mig i princip. Är ärligheten själv och säger saker oftast innan jag ens hinner tänka hur jag skulle ha formulerat mig innan jag yppade saken. Det är väl för trist för karlar att man är så jävla normal. Jag måste väl börja spela ett spel. Fia med knuff. Och sen om man dejtar nån, ska man då ha sex på första dejten för att bli intressant för att man annars är så jävla tråkigt normal på ett onormalt sätt? Sån är inte jag. Träffade ju den här mannen för nån vecka sen. Han skrev mail på fejjan, ville ses. Sågs. Surrade.Kaffade. Han for två timmar senare. Vi skulle höras för det var ju sååå himla trevligt att ses. Jaha. Var är han nu? Jag bara undrar-var är han nu?
Dejt nummer 2 samma vecka. Han var en smsivrig sate. Ibland svarade jag inte. Tillslut gick jag med på en träff en lördagskväll hemma baki 62. Han kom, surrade. En kram och sååå himla trevligt att ses. Jag skulle komma nästa gång till han å se uti hans sjöutsiktshus. Jaha. Har ej hört av ett endaste mess efter det. Jaha. Jaha. VAD ÄR DET FÖR FEL? FEL FEL FEL. Måste man fara till Ukraina då alltså, utgår att jag är för fet. Det mste ju vara det...Men då kommer jag till den insikten att det finns massa fetare tjejer som har killar. Kan dom träffa nån så kan ju jag. Men nää...tydligen måste det vara nå annat fel. Jag tycker själv jag är en rolig sate. En ironisk långsöktssträvande ironimäniska med ett gott hjärta som vill alla väl. Älskar alla för vad dom är.Inte Fördomsfull. Ganska söt och ibland till o med rätt smal. Men nää. Det duger ju då inte heller. Hur gör man? Vad säger man? Hur beter man sig?
Dejt nummer 2 samma vecka. Han var en smsivrig sate. Ibland svarade jag inte. Tillslut gick jag med på en träff en lördagskväll hemma baki 62. Han kom, surrade. En kram och sååå himla trevligt att ses. Jag skulle komma nästa gång till han å se uti hans sjöutsiktshus. Jaha. Har ej hört av ett endaste mess efter det. Jaha. Jaha. VAD ÄR DET FÖR FEL? FEL FEL FEL. Måste man fara till Ukraina då alltså, utgår att jag är för fet. Det mste ju vara det...Men då kommer jag till den insikten att det finns massa fetare tjejer som har killar. Kan dom träffa nån så kan ju jag. Men nää...tydligen måste det vara nå annat fel. Jag tycker själv jag är en rolig sate. En ironisk långsöktssträvande ironimäniska med ett gott hjärta som vill alla väl. Älskar alla för vad dom är.Inte Fördomsfull. Ganska söt och ibland till o med rätt smal. Men nää. Det duger ju då inte heller. Hur gör man? Vad säger man? Hur beter man sig?
Kommentarer
Trackback
